Moralpanik i transvårdsfrågan?
Debatten om transvård har plötsligt med moralpanik att göra.
Det är inte bra.
Som jag skrev för 2 år sen i en text här på min hemsida så bör ingen debatt, som ska leda till den bästa transvården, pågå i kommentarsfält av de som skriker högst (och som illa döljer sin illvilja). Debatten bör vara saklig och klara av att ta del av kritik och vetenskaplig diskussion. Något som gäller all vård.
Var tar sakligheten vägen när ledarskribent på Aftonbladet bidrar till illvillig debatt, undrar jag? Vilka sidor av transvården vågar man då prata om? Skribenten på Aftonbladet menar att dokumentären Transkriget (där mitt eget barn berättat lite av sin historia) bidrar till att skapa moralpanik.
Jag kan helt enkelt inte hålla med. Dokumentären tar upp och ifrågasätter hur vården av könsdysfori och transvård fungerat. Det borde väl vara bra? (Att Sd-are sedan tar billiga poäng måste alla andra sätta sig över).
Historier om könsdysfori saknas inte. På SVT play hittar man t. ex andra historier som belyser hur det kan vara att födas i fel kropp. Varför blir då debatten sjuk när man försöker bearbeta de problem som dykt upp i transvården och som skapat stora problem för unga människor som inte har det medicinska kunnandet?
Är det inte 3:e statsmaktens uppgift att våga granska sådant?
Det är inget konstigt att reptilhjärnan slår till hos de som säger sig företräda ”alla” transpersoner. Ett förbund, RFSL, som slagits för sexuellt likaberättigande och ständigt stått i motvind och kämpat mot människors fördomar tycks dock inte klara av att hantera transvårdsfrågan nu. Varför?
Jag är, och var redan i min text från maj 2021, väldigt kritisk mot dagens RFSL (vad gäller transvårdsfrågan). De blir inte trovärdiga.
Förbundet tycks ha alltför lätt att avfärda relevanta frågor och funderingar med ”Sd-trollande”. Varför undersöker man inte vilka diskussioner t.ex vårdnadshavare har med sina könsidentitet-sökande barn/unga vuxna? RFSL´s affekt-argument är inget som hjälper. Inte ens om man diagnostiseras med könsdysfori. Jag undrar om RFSL verkligen kan möta unga personer som söker svar i stora livsfrågor utan att svaren skrivs direkt på de ungas näsor.
Liksom i alla debatter vore det väldigt bra, och troligen mer till hjälp för inblandade vårdtagare, om alla, inklusive RFSL, ägnade någon tid till självkritik. Vem slåss man för? Vem är egentligen ”fiende”?
Även SVT-dokumentären borde ha varit mer självkritisk när man valde programtitel med ordet krig i sig. Det bästa vore att ha ett sansat tilltal. Men det säljer väl inte.
Det finns problem i transvården och dessa måste diskuteras på vettigt sätt.
10 September 2023