Samlade texter

Hur mycket energi behöver jag för att leva? Tydligen rätt mycket.

Jag läste någon gång i mitten av 90-talet (tror i National Geographic) att 1 st. människa under sin livstid behöver energi motsvarande ett lyft med ett flygplan. Jorå. Såatte…
När val vinns av dem som kräver minst av oss och lovar oss att vi ska få slippa att göra några förändringar i vår livsföring alls, vill jag passa på att skriva lite om energi och förbrukning.

Kanske bara jag som…? Eller så har även ni funderat över hur mycket energi som går åt i alla onödiga sökningar, ibland flera 100 per dag?
Har jag verkligen SÅ tråkigt? Jag? som tycker att jag har ett sånt spännande inre, utmanande liv. Varför ägna mig åt meningslöst klick-junkeri som håller serverhallarna igång?

Kanske bara jag som….? eller snuddar även du vid det otroligt märkliga i att vi oreflekterat tillåter alla barn att ladda och sedan använda sina mobiler/plattor många, många timmar på nätet. För lek. Lek som bottnar i onödigt resursslöseri.

Kanske bara jag? som nu tycker att det är helt på sin plats att läxa upp elsparar-tipsarna?

De kunde ha stake att formulera sig lite ärligare; ”Nu när hushållen måste spara el” ska förstås översättas ”Nu när kvinnor måste spara el och förbruka mindre av jordens resurser”.
För jag kan helt enkelt inte låta bli att undra över den ekande tystnaden över att inget sägs om det energislukande som online-spel och nedladdningar innebär. Eller att det är inte så jäkla lite helkorkat att ge sin unge en dieselbrummande Epa-traktor.

     Nej, spartipsen är så lätta så att ge, när de uppmanar farmor att ha det lite kallare i bostaden och att strängt påpeka att städning/tvätt ska göras på natten. Arbeten som fortfarande (otroligt, eller hur?) görs av ett och samma kön. Ett kön som även ombeds recykla och bli vegan (för vi behöver inte grilla kött lika mycket för att må bra).

Vi ska även uppfostra kidsen att bli snälla och solidariska, se till att de ger långfinger till slitåslängvärden samt säga åt dem att släcka lampor. Lära dem interagera socialt samt att åka kommunalt. Det uppdraget ligger mest på mig. Och på förskola och skola förstås (där det ju också mest är kvinnor som arbetar och är uppfostrare).

Att köpa nya maskiner, åka gokart, köpa extremt mycket julbelysning, trolla 24/7 på nätet eller ge barnen en Epa är någon annans härliga uppgift.
    Det är verkligen jättejättekul att vara solidaritet- och klimathitler. Som vägrar köpa nya Playstation. Som i en bisats efter tårtreceptet nämner att techmiljardären – Thiel är högerextremist, som till i februari i år har suttit i Facebooks styrelse (en bisats som drar ner släktmiddagsstämningen till den totala fryspunkten).

Men, HUR ska man få oss att sluta vara dessa elslukande monster när så mycket tvingar in oss i ett liv on-line? Ett liv som inte alls tycks bidra till psykisk eller fysisk stabilitet. Tvärtom, faktiskt.

Då! känner jag plötsligt. Det liknar en revolutionär ilska och ett hopp.
Tror jag. Ilska över att till exempel Bitcoin, detta pyramidspelens kejsare utan kläder, överhuvudtaget tillåts ta energi i anspråk. Snart motsvarar denna elslukande kryptovaluta-kapitalism säkert flera kärnkraftverks effekt. Vilka tror de att de är?!
Drumlar!
Just dessa planetens fiender borde ställas mot en mur, ropar revolutionären inom mig. Bitcoin-bedragarna tycks ju dessutom både vara kvinnohatare och högerextrema. Men, Hoppet, då? Jo, ser du, jag tänkte att kanske just en lite blodig revolution kunde locka över några till till den ljusa sidan? Lite pangpang i ädelt syfte?


Det är nog bara jag. Med det där jobbiga inre som bråkar med mig. Att bevittna oviljan att deala med dessa ovanstående monster av energimissbruk gör att jag känner:
kan vi inte bara göra planeten en tjänst och dö ut lite snyggt?

 

 

21 september 2022